De största idrottshändelserna i huvudstaden sedan fotbolls-VM 1958 är när stadens tvillingklubbar möts i något av årets två lokalderbyn. En del sträcker sig så långt som att kalla det för ”ett av Europas hetaste derbyn”. Först ut den här säsongen blev på Djurgårdens nya hemmaarena Tele2. Fint vårväder, mycket folk, hög stämning, härlig fotboll, och faktiskt ganska många mål. Under 80 minuter var det i stort sett bara ett lag på planen, och därför var 0-3 i AIK:s favör helt rättvist. Trots att Djurgården då bytte in Erton Fejzullahu som satte fart på anfallet kunde slutresultatet fastställas till 2-3 i AIK-favör.
Som jag har förstått det så gick allting runt omkring mycket lugnt till. Det var inga incidenter mellan supportrarna vare sig före, under eller efter match. Tvärtom så var det här förmodligen det lugnaste derbyt ur publiksynpunkt i mannaminne. Exempelvis så slapp vi höra ”Mörda ett djurgårdsbarn”-ramsan. Allt som allt ett gott betyg!
Från där jag satt nedanför norra läktaren hördes i och för sig bara AIK-klacken. Jag undrar varför dom prompt måste sjunga hatramsor i stil med ”vi ska galga hela j-vla Djurgården” och dessutom bränna av en massa bengaler som rökfyller hela arenan?
