När förutsättningarna är kända och dessutom konstanta så är det ganska enkelt att få till såväl bra exponeringar som rätt färger i bilderna. Sue och Fatou är två fantastiskt proffsiga modeller, men de hade blivit lika grådassiga som på den översta bilden i serien – om det inte var för färgkartan som Fatou håller i handen.
Med hjälp av en sådan fördefinierad färgkarta så kan man enkelt kalibrera färgerna på resten av bilderna i samma serie. Mycket kan sägas om färgmatchning, och det mesta är förmodligen redan sagt, så jag nöjer mig här med att rekommendera bra läsning på Fotosidans Fotoskola om färghantering.
Det finns mer eller mindre avancerade färgkartor. Oftast använder jag bara ett enkelt gråkort, då kan man åtminstone vitbalansera bilden. Det har jag skrivit ett inlägg om tidigare, här.
